Terrorsemester

Nästan varje gång jag varit utomlands på semester en längre tid de senaste åren har någon slags revolution eller stor händelse skett. Man har varit helt eller delvis avskärmade från omvärlden pga obefintligt internet, dåligt wifi i kombination med upptagenhet eller liknande. Helt plötsligt när man i en lobby någonstans eller på Arlanda får internet igen slås man av nyheten och kommer tillbaka till en helt ny värld.

Bland annat har jag lyckats semestra mig igenom när Greklands premiärminister avgått, Obama blivit omvald till president, en tyfon dödat 10 000 personer på Filippinerna och en massa avgörande händelser under arabiska våren. Bland annat dog/fångades Gaddafis 2011 när vi var i Gambia helt avskärmade från omvärlden. Vi kom hem till en värld som såg helt annorlunda ut utan att förstå någonting.

Terrordåden i Paris skedde nu när vi var i Thailand. Vi bodde på ett bra hotell med internet, men det var så dåligt vid vårt rum/hus så mobilen användes knappt. Men dagen efter terrrordådet lyckades ändå en snapchat som handlade om Paris komma fram, där det stod ungefär ”vad händer i paris”, jag googlade senare i hotellet restaurang och möttes av ett internet fullt av vidriga nyheter, och inte en konstig demonstration eller fotbollsmatch, vilket var vad jag ungefär föreställt mig utifrån snapchaten. Det är en väldigt märklig känsla när man direkt inte drabbas av händelsen och det känns som att den lika gärna inte skulle ha hänt. Utifrån verkar det som att slumpen och dominoeffekter är enormt avgörande men ger enormt stora konsekvenser. Om jag till exempel inte hade öppnat den där snapen hade varken hundratals människors död i både Paris/Beirut/Syrien eller den förhöjda hotnivån i Sverige alls påverkat mig. Jag skulle kunna ha kommit tillbaka till Sverige nästa levandes i ett parallellt  universum.

När man dessutom på något sätt står utanför eller missat mycket av debatten och nyheterna i Sverige slås man av hur, jag vet inte riktigt vilket ord jag letar efter här, men hur småaktig och osaklig den är. Det handlar mer om att man har franska flaggan som profilbild, glömmer Beirut, tänker på klimatmötet. Hur fel detta är och hur dåliga dessa personer är som gör detta. Det handlar ingenting(lite) om hur man faktiskt konkret ska tackla terrorismen och rasismen både hemma och utomlands.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s